Medlemsmöte 9/11

1) Ordförande Olle Burström hälsade välkommen och introducerade dagens gäst Patrik Ross.

2) För Patrik Ross har det handlat väldigt mycket om ishockey genom åren. Han började spela i HV71:s verksamhet som 7-åring, debuterade i HV:s A-lag som 18-åring och spelade sedan ishockey på elitnivå under 17 år.

– Jag var en extremt offensiv spelare, gjorde alltid mycket mål, spelade power play och var ett hot mot motståndarna – men defensiven var inte av samma klass, ”du kan ju inte markera en cementsugga en gång” var bara en av de omdömen min defensiv fick av tränarna, konstaterade Patrik.

Men de offensiva kvalitéerna räckte i alla fall både till spel i SHL och i såväl junior- som seniorlandslag. Och efter att blivit dryftad av Los Angeles Kings var tanken att Patrik 1993 skulle åka över på träningsläger innan säsongsstart för att försöka ta en plats i världens bästa liga.

Men på första HV-träningen den hösten råkade han ut för en olycka som satte stopp för de planerna. I en duell i sarghörnet fastnade en avbruten klubba i sargen, Patrik föll rakt in i den och klubban gick in i ljumsken, rakt igenom kroppen och ut på baksidan.

– Jag drog - kanske dumt nog - ut klubban själv, blodet stod som en fontän tills ambulansen kom och man tog hand om mig. 

Efter sjukhusvård och lång rehabilitering kom Patrik tillbaka till hockeyrinken, men har fortfarande vissa sviter kvar efter en olycka som ändå kunde slutat betydligt värre än den gjorde.

Efter HV.tiden blev det spel i Södertälje ett par säsonger, sen ett år i Finland med Lukko Rauma, ett år i Tyskland innan han landade i Mora.

– Totalt blev det åtta mycket bra år i Mora, först som spelare, som ansvarig för hockeygymnasiet där och som tränare tillsammans med gamle HV-spelaren Harri Rindell.

Sen blev det också tränarjobb i Rögle, två säsonger med Troja i allsvenskan och ett inhopp i Örebro som han med facit i hand nog hade önskat att han haft ogjort.

– Örebro-tiden blev den tyngsta perioden i mitt liv, minns Patrik. Det var mitt första jobb som huvudtränare, vi började kanonbra, låg tvåa i ligan när förlusterna radade upp sig, Jag var inte van att förlora hockeymatcher, kände mig allt mer maktlös och till slut valde jag att säga upp mig själv. Fick den del kritik för att jag varit ”feg”, och visst kändes det som ett stort nederlag, men det var ändå det bästa i det läget.

En tv-intervju efter Örebro-tiden ledde strax efter till en ny utmaning:

– TV-sporten ringde och undrade om jag var intresserad av att hoppa in som expertkommentator. Var väl lite tveksam, men tackade till slut ja. Och det visade sig att det skulle bli något av det roligaste jag gjort inom ishockeyn någonsin.

Idag arbetar Patrik med liftar och anläggning på Cramo i Jönköping, har hunnit bli 51 år, har fru och två barn. På fritiden blir det en del golf, och förutom att titta på ishockey från läktaren och framför tv-apparaten har Patrik hittat tillbaka ut på isen igen.

I alla fall lite grann.

– Jag fungerar som ”resurs” ett par kvällar i veckan hos division 2-laget HA 74 i Sävsjö, berättar Patrik. Det är precis lagom för mig just nu, och ett bra sätt att ändå ha en skridsko kvar i hockeyn.

Patrik kommenterade bland annat också några av de tränare han haft under åren:

– Randy Edmonds, som tyvärr inte lyckades i HV, är den bästa coach jag någonsin spelat för. Tommy Sandlin var den klart bästa ledaren – men samtidigt den sämsta coachen. Och Harald Luckner var mer av en ”guide” som med bilder ville visa hur vi skulle spela och vinna matcher.

En knapp timma försvann blixtsnabbt i sällskap med Patrik Ross och när ordförande Burström efteråt tackade med den traditionella lilla gåvan konstaterade han också att det här var en av de mest intressanta, underhållande och trevliga tisdagsförmiddagarna vi haft på mycket länge.

 

3) Efter medlemsmötet samlades styrelse och ett antal adjungerade medlemmar för att lägga upp riktlinjerna för den kommande julfesten i Odd Fellows lokaler den 3 december, inbjudan och alla detaljer kommer inom kort att skickas ut. Men redan nu går det att anmäla sig via GIT.

 

Vid protokollet

 

Göran Bäckström/Sekreterare